Jag vill klippa mig kort.
Ja, alltså inte superkort eller snaggat eller så utan lite mer lagom kort med mycket lugg.
Det är så himla snyggt!
Och så känner jag starkt att jag vill ha lite förändring.
Nu tänker väl folk ungefär: "M? ja, just det. hon som har haft samma frisyr sen hon var fem typ".
Kort hår skulle vara så... så snyggt!
MEN.
Jag är på tok för feg. Det är liksom så mycket som kan gå snett när man väl tagit steget över tröskeln till frisören och sagt att man minsann tänker klippa av det., rubbet.
Det kan bli hemskt fult.
Man kan ha helt fel ansiktsform.
Man kan ångra sig gärnet när man desperat drar i dom få, korta hårstrån som finns kvar när man plötsligt känner för att bära håret i en knut.
Varför finns det alltid så många men?
varför kan inte jag vara lite mer " just do it?"
Ja, man kan ju undra.
/M